Då kunde man ju inte alls få så lätt kontakt med varandra som nu. Om någon som man tyckte om inte ringde tillbaka till exempel, då var man ju körd, då sågs man aldrig mer.

Men nu! Man är ju helt fri, oavsett hur gammal man är, att kolla upp folk, att skicka små meddelanden, höra av sig och tala om för någon hur mycket man tycker om honom eller henne…..

Det är underbart!

Och det allra bästa är, att om man känner att det inte funkar, då kan man bara bryta kontakten och gå vidare. Så var det för min kompis Nillan, hon upptäckte efter ett tag att det inte riktigt stämde.

Jag har ett par vänner som verkligen är oerhört kära i varandra och som nu tvingas bo på skilda orter ett tag på grund av sina studier. Jag är säker på att de kommer att klara det galant, men det krävs nog samtidigt väldigt mycket från båda parter. Om inget annat så är det ju verkligen ett test för att se att man håller ihop.

Att tillit är något som är viktigt i alla förhållande är en självklarhet, men i ett långdistansförhållande så är det ännu viktigare! Man bor oftast flera mil ifrån varandra och då måste man vara helt säker på att man kan lita på ens partner, både för att inte förstöra förhållandet och dels sig själv. Sen tror jag att det är viktigt att prata mycket med varandra, varje dag mer eller mindre och ha en del telefonsex! Hålla gnistan uppe liksom.

Är det någon av er som har eller har haft ett långdistansförhållande?

Det är bra att vänta med sex och gå in för att lära känna din vän. Man skall iaktta olika viktiga egenskaper för att se om det är en människa du vill vara med eller inte.

Och där kommer vi till det här med känslor som kan vara svåra, och som kan vara en viss sak att hantera. Mina känslor är sannerligen inte de lättaste att förstå kan jag ju säga rätt ut!

Nu får det bära eller brista!

Kärlek är något otroligt viktigt och utan kärleken så skulle det inte finnas något liv. För att bli älskad och att älska är de viktigaste som finns för mig och även för omvärlden.

Jag och min kille har hur mycket sex som helst och det är ju nånting för oss samman.

Dom tittade lite på varandra i smyg i början. Sen efter några dagar så frågade han henne om dom kunde ses. Det ville hon så klart och nu är dom ett par och har varit det i ett halvår. Det tycker jag är romantiskt.

Idag är jag såååå trött, klockan är bara halv tio men ändå vill jag gå och lägga mig. Har velat det sedan klockan ett idag, så då kan man verkligen kalla mig trött.

Men på tal om kärlekshistorier! Jag som alltid frågar folk hur de träffades och så där, träffade idag en gammal vän över en fika, vi har inte träffats på flera år. Hon är nu gift och har barn och det var så vackert att höra om hur de blev ihop… Får berätta det någon gång, nu måste jag sova!